Du var så mkt.
Du gjorde mig ledsen fast jag trodde jag hört allt,
Hela livet svängde runt ett varv, på grund av dig,
blev jagad mitt i natten och försökte komma undan dig.
Men saknaden tog övertag och rädslan den dog,
svårt att förklara, därför längtan efter ord.
Och jag, känner saknad men vad ska man göra,
för vad man än säger så är det ingen som kan höra,
att man skriker ut i luften av rädslan för ensamhet,
hur känns det att bli lämnad kvar, ja fråga den som vet.
Därför börjar jag att se mitt liv ur ett annat perspektiv,
med ett leende på läpparna och någon annan brevid.
Som kan stötta mig, hjälpa mig och fylla upp din plats,
skyll inte på vår kärlek det är min som har sabbats.
Men tiden läker alla sår, så säger nästan alla,
och jag glömmer nästan bort att det är alltid bäst att falla.
Elin och Emma, det finns inga som er
